Min klänning?

I går var jag och sambon i bröllopsbutik och provade klänning. Till ingen av oss förvåning så var vi inte helt överrens men till min häpnad var det riktigt roligt och bra att ha honom med. Jag provade massor med klänning, en del bättre än andra men i slutändan stod vi där med två fantastiskt vackra klänningar. Han tyckte den ena och jag den andra. Jag måste nog säga att jag faktiskt var lite kär. Det var inte det att jag inte tyckte om den första klänningen men den andra var rätt. Detta trots att jag egentligen inte kunde se hur den såg ut eftersom den hör och häpna var lite för stor. Men den var så vacker. En hel spetsklänning med ett tunt lager tyll över spetsen, lite kristaller som gör att det riktigt glimmar om den och ett precis lagom långt släp.

Sen kommer vi till problemet. 12000 kronor. På tok för dyrt helt enkelt. Men jag kunde inte nöja mig med den näst bästa klänningen där även om den blivande tyckte den var jättefin (och jag med). Så nu har jag ångest. Kanske gillade jag "min" klänning bara för att den innehöll nästan precis alla de detaljer som jag ville ha. Jag har ju egentligen ingen riktig uppfattning om hur den satt på min kropp. Och jag har inte 12000, inte mamma och pappa heller som ska betala för klänningen.
Som ni kanske kan begripa blev det ingen klänning i går, bara en massa funderande. Måste nog helt enkelt uppsöka ytterligare en butik för att bli helt säker och väl där får jag börja fundera på allvar på lösningar. Kanske ska jag helt enkelt beställa på nätet i alla fall. Nu vet jag vad som passar min kropp i alla fall.

Här kommer i alla fall en bild på klänningen från Mori Lees Julietta style 3126. Den är så vacker, och ännu vackrare i verkligheten. Att ett klänningsinköp kan framkalla så mycket ångest.